Lisa & Mark-c

Är du Sveriges nästa Hattmakare?

Vi försöker genom information ta krafttag för att Hattmakaryrket skall återfå sin rättmätiga identitet och status. Förhoppningsvis kan vi också förmå de som kallar sig Hattmakare, utan att ha ”diplomerad” utbildning, att inse sin begränsning och inte ta sig an uppgifter de inte behärskar. Hattmakare utan dokumenterad utbildning, dvs Gesäll-eller Mästarbrev, bidrar ofta till att vi ägnar onödig tid till onödigt kostsamma reparationer och mycken tid till att förklara hur de specifika teknikerna som den professionella hattmakaren använder bör användas. Sorgligt nog är trenden idag att inte göra sitt Gesällprov efter genomgången utbildning. Man ser Gesällbrevet som en bit innehållslöst papper som inte fyller någon funktion. Varför skall man göra ett krävande arbetsprov om Gesällbrevet inte gör någon skillnad? Men det gör faktiskt nästan all skillnad i världen!

Branna bratte

 

Gesällbrevet är ett viktigt bevis på att du klarade de högt ställda kraven på teknik- och utförandeskicklighet som krävs för ett godkänt gesällprov.

Det är också en förutsättning för att, inom hattmakaryrket, gå vidare och göra mästarprov för Mästarbrevet och därmed uppvisa den allra högsta graden av yrkesskicklighet.

Mästarbrevet är ju faktiskt den första yrkeslegitimationen – även det en tradition värd att bevara! Varför skall någon kunna kalla sig Hattmakare när man inte är Hattmakare, dvs inte besitter dokumenterad kunskap, kompetens och skicklighet? Vi Hattmakare försöker i alla sammanhang informera om vikten att föra kunskapen om hantverkstraditionen vidare. Ett Gesäll- och Mästarbrev gör dig kvalificerad att ta dig an lärlingar och bli en viktig kunskapsförmedlare, vägledare och mentor – en betydelsefull länk mellan historia och framtid. Genom att inte tillägna sig de kunskaper som krävs för Gesäll- och Mästarbrev undermineras yrket sakta men säkert och dör till slut ut. Det är trots allt så att kvalitet är nödvändig för att en produkt skall överleva på marknaden. Den må vara historiskt värdefull eller modernt nyskapande – dålig kvalitet överlever aldrig. Vi kan bara hoppas att de senaste årens trend – att fler yrkesområden inför legitimation som ett sätt att garantera yrkesskicklighet samt möjlighet att utkräva ansvar vid missbruk – sprider sig till alla hantverksyrken igen.

Hattar pa rad

Vill du bli Sveriges nästa Hattmakare? Det finns lärlingsplatser!

Idag är trenden att längden på en hantverksutbildning kortas ner och att allt skall räknas i timmar. Det blir mer tid i skolbänken än ren praktik.

Ett hantverk är emellertid inget man lär sig på detta sätt, utan det är individuellt från lärling till lärling hur man tar till sig de olika teknikerna och kunskaperna. Det är ett praktiskt lärande som man tillgodogör sig genom nötande och åter nötande. Att genom handens intelligens behärska materialen och nya och gamla tekniker kan ta en livstid, som hantverkare lär du dig något nytt varje dag.

Precis som i alla andra yrken och utbildningar krävs engagemang, nyfikenhet och vetgirighet. Många ser hattmakaryrket som lockande och spännande och vill verkligen göra hattar! Men – samma många – vill gärna göra en mängd andra saker, på samma gång! För att bli en bra Hattmakare, som klarar sitt Gesällbrev, krävs engagemang, tålamod och ett envist nötande – och en Mästare som vill att du blir bra!

För att en gesäll ska bli en riktigt bra Hattmakare som kämpar för sitt Mästarebrev, måste all uppmärksamhet fokuseras på Hattmakaryrket!

Modist och Hattmakare är två närbesläktade yrken som ofta blandas ihop.

Den vanligaste frågan vi får är: ”Modist och hattmakare – är inte det samma sak? ” “Nej, det är inte samma sak – det är två olika yrken. Hattmakaren tillverkar herrhattar och Modisten damhattar”!

Föreställningen att ”Hattmakaren” är ett samlingsnamn för alla som tillverkar hattar är en missuppfattning. Ett Hattmakeri är inte heller en butik som säljer hattar av alla de slag. ”Hattmakeriet” är verkstaden där Hattmakaren tillverkar
hattar. På internet får du många träffar när du söker på ”hattmakare”. Man kan ju tro att det finns minst 35 hattmakare i Sverige idag. Dagens bristande uppfattning om Hattmakaryrkets innehåll och kompetens bidrar till att kunskapen om yrkets specifika hantverkstekniker och de rättmätiga kvalitetskrav, som går att ställa på produkterna, blir oklara och svårdefinierade.

1

Hattmakare

Ända sedan medeltiden har det funnits hattmakare i Sverige. På den tiden gjorde hattmakarna både herr- och damhattar. Hattmakarnas skrå bildades redan i slutet av 1500-talet.
I äldre tid kallades hattmakaren även filtare, då ett viktigt moment i tillverkningen bestod i att framställa den filt som hattar ofta gjordes av. De huvudsakliga råvarumaterialen var ull eller andra djurhår. En del hattmakare tillverkade också hattar i tunnare tyger, t ex siden och sammet.Efter många år i yrket förändrades hattmakarna – de blev darriga och nervklena med förändrade psyken. Många fick sluta sina värv långt i förtid. Det skulle dröja länge innan man kom underfund med att hattmakarna i själva verket utsatts för kronisk kvicksilverförgiftning. De impregnerade nämligen sina höga hattar med kvicksilver. Kvicksilver användes också i garvningsprocessen, när man skulle få loss håren från hudarna – de hår som användes i framställningen av filt.Det är från denna tragiska konsekvens av hattmakaryrket vi fått uttrycket ”mad as a hatter”.Från 1830-talet började man tillverka höga felbhattar. Yrkeskåren uppdelades i två kategorier: filt- och felbhattmakare, av vilka de senare hade högre status.Idag finns bara ett fåtal hattmakare kvar. Verktygen och teknikerna vid framställningen av schellacksstommen till höga hattar, som cylinder-, derby-, manchong-, dressyr och doktorshattar, följer samma princip som på 1800-talet. Detsamma gäller framställningen av chapeau-claque och plommonstop. Tillverkningen av filthattar är också densamma idag, bortsett från att hattfilten köps färdig.En hattmakares nuvarande inriktning är mest mot herrhattar. Största delen av produktionen består av doktorshattar. I övrigt tillverkar hattmakaren alla typer av höga hattar och filthattar samt ordenshattar och historiska hattar – allt efter kundens önskemål.

2

Modist

Modisten designar och syr damhattar. Hattens form växer ofta fram i nära samarbete med kunden. Det är modistens kunskap om material och möjligheter som förverkligar kundens idé.Benämningen modist kommer från det franska ordet modiste som betyder modehandlerska och/eller hattsömmerska. Modistyrket, som vi känner det idag, har sitt ursprung i hattstofferarna.En hattstofferare dekorerade hattar, sålde band, dekorationer och färdiga hattar. De verkade vid sidan av hattmakarna, som funnits i Sverige ända sedan medeltiden och då tillverkade både herr- och damhattar. Hattstofferarna bildade eget skrå i mitten av 1600-talet och verkade som skråhantverk till mitten av 1800-talet.En modist, i dåtidens mening, handlade med modetillbehör och tillverkade modeartiklar. När hattstofferarna försvann övertogs hantverket av modister, som kom att specialisera sig på damhattar.Hatten var en viktig del av kvinnodräkten ända fram till 1970-talet. En dam skulle bära hatt för att vara välklädd. Damhattens mode har naturligtvis växlat i takt med övrigt mode. I dag har hatten inte samma centrala roll som tidigare, men man kan skönja en renässans i lusten att ge hatten en lika betydelsefull roll som kjolens svepande linjer eller materialens lyster.Modistens roll för kvinnomodet har förändrats men hattmakarens roll, för att vidmakthålla traditionen för högtidshattar, ser ungefär likadan ut idag som när skrået bildades på 1500-talet…