Hela Hattmakaryrket vilar på mina axlar

Hela Hattmakaryrket vilar på mina axlar

Jag visste att dagen när min mästare Mark inte skulle kunna fortsätta arbeta närmade sig. Jag har bävat inför ansvaret och känslan har sänt kalla kårar efter ryggraden varje gång tanken dykt upp.

Marks mentorskap ger mig trygghet. Tryggheten i att någon annan vet hur ett material ska kännas i handen, kan namnen på alla verktyg och någon att diskutera problemlösningar med.

Mark är den sista länken kvar till den gamla tiden. Genom hans berättelser får jag uppleva det förflutna. Jag frågar och frågar…Jag måste anteckna, hinna klart, komma ihåg alla frågor, jag måste, måste… Tiden rinner obarmhärtigt iväg.

Jag kommer aldrig vara redo för att stå ensam kvar även om jag förberett mig ända sedan den dag jag började som lärling. Jag vet att han en dag inte längre finns vid min sida, så nu tar vi vara på vartenda tillfälle att snacka hatt och berika minnesbanken.

Nu är Franzéns Hattmakeri det enda hattmakeriet i Sverige och jag den enda verksamma hattmakarmästaren. En svindlande tanke. Jag bär ett stort ansvar på mina axlar. Att föra hattmakaryrkets hela kunskapsarv vidare till kommande generationer som så många hattmakare har gjort före mig. Från mästare till lärling sen 1500-talet. Nu har stafettpinnen hamnat i min hand. Misslyckas jag riskerar ett helt hantverk att försvinna. Varje vägval jag gör påverkar hattmakaryrket. Ansvaret för yrkets framtid vilar i mina händer.

För 11 år sedan var jag på samma plats som jag är nu. Mark blev under en kort tid sjuk och jag drabbades av panik. Inget om hattmakaryrket fanns dokumenterat. Mycket hade gått förlorat, slängts och glömts bort. Jag satte mig ner och skrev en lång lista på allt jag behövde göra klart för att hattmakaryrket skulle kunna leva vidare som ett livskraftigt hantverk långt efter att både jag och Mark var borta. Jag började bygga upp skelettet för framtiden.

2010 startade ett flertal större projekt. Uppbyggandet av hattmakarnas hemsida, hattmakarna.se. Nystart av hattmakarnas branschorganisation, Sveriges Hattmakare Förening (SHF). Framtagning av gesäll och mästarstämpel. Parallellt påbörjades dokumentationen av arbetstekniker, verktyg och yrkets historia. Kort och gott allt som rörde hattmakaryret skulle dokumenteras. Ett arbete som fortsätter än idag.

Nästa utmaning var att hitta min lärling. Efter 10 år hittade jag Louise. I henne ser jag framtiden. Nu är det mitt jobb att göra henne redo att axla ansvaret för yrket när jag lämnar över stafettpinnen. Jag hoppas att arbetet jag lägger ner för att dokumentera verktyg och tekniker och tydliggöra hattmakaryrkets kvalitetsvillkor medverkar till att hon får en lättare resa än jag.

Hattmakaryrket har alltid givit mig en känsla av skörhet. Kanske för att det alltid bara varit jag och Mark. Att så mycket med yrket har hängt på en tunn tråd. Tråden kan brista när som helst. Jag vet att många tror jag överdriver när jag säger att jag nu är ensam om att behärska alla olika typer av hattar och tekniker inom hattmakeri. Men jag är faktiskt nu den enda i Sverige som kan tillverka en cylinderhatt i felb från grunden. En av få i världen.

Hattmakaryrkets sårbarhet både berikar och dränerar mig. Ibland känns uppdraget hopplöst men så kommer det en vändning som ger mig luft under vingarna.

För mig har alltid hantverk handlat om kvalité. För att bli riktigt bra måste du nöta och nöta, det finns inga genvägar. Största utmaningen som vi står inför idag är okunskapen och undermineringen av vad som krävs för att bli en riktigt bra hantverkare och vad som krävs när du skapar en kvalitetsprodukt.

Idag när jag får mail och förfrågningar om att bli hattmakare vill allt för många inte lära sig hela yrket utan bara utvalda delar. Varje gång jag får ett sådant mail blir jag uppgiven och förbannad. Med det tankesättet underminerar man ett hantverk. Varför tror man att man kan välja bort delar av ett helt yrke bara för att ta del av det som är roligt? Varför vill man bara hitta genvägar? Varför är vi inte måna om kunskapsarvet längre?

För att bli en riktigt bra mästare måste man älska det tråkiga och monotona. Alltid sträva efter perfektion. Alltid ha en hög lägsta nivå. Aldrig kompromissa när det kommer till kvalité.

Mitt viktigaste arbete är att skydda vår yrkestitel och vårt kunskapsarv. Att se till så att de som vill ta genvägar inte underminerar kunskapen om hattmakaryrket och att de som kallar sig hattmakare utan att gå en godkänd utbildning slutar föra vår talan. Det är som en kamp mot Goliat men jag ger mig inte förrän hattmakaryrket är skyddat och titeln Hattmakare endast får användas av utbildade hattmakare som klarat sitt gesällbrev.

Det finns bara en godkänd utbildning till Hattmakare. Du måste gå som lärling hos mig på Franzéns Hattmakeri. Och det finns bara ett godkänt yrkesbevis – gesällbrevet. Utbildningsbevis, examensbevis, kursbevis är inte detsamma som gesällbrev. Det finns inga genvägar för den som vill kalla sig Hattmakare.

Vi välkomnar fler utövare och vill du göra gesällprovet kontaktar du Sveriges Hattmakare Förening och genomför gesällprovet. Gesällbrevet tilldelas efter godkänt gesällprov. Provet är konstruerat för att visa att den sökande behärskar alla delar av yrket. Om de som vill kalla sig hattmakare genomför gesällprovet säkerställer vi kunskapsarvet.

Även om jag nu är den enda verksamma hattmakarmästaren är jag inte ensam. Jag har världens bästa team runt mig – Joakim, min lärling Louise, medlemmarna i Sveriges Hattmakare Förening och medarbetarna på web- och reklambyrån Winternet. Tillsammans stärker vi hattmakaryrket inför framtida utmaningar och kommande lärlingar. Hattmakaryrket är ett litet yrke som varit uträknat många gånger i historien men så länge jag står vid rodret skall jag kämpa för att vi har vind i seglen. Nu ska vi bara ta oss igenom Corona stormen.

Hjälp oss klara krisen! Så länge restriktionerna kvarstår ställs promotionerna in och flyttas fram. Nu måste vi övervintra till oktober 2021. Beställ en av våra stödprodukter. Då har vi en möjlighet att klara av fasta kostnader trots inställda promotioner 2021. Kampanjen Rädda Hattmakaryrket drivs av Hattmakarnas branschorganisation Sveriges Hattmakare Förening. Alla insamlande pengar från försäljningen av stödprodukterna går till att rädda Sveriges sista Hattmakeri och den fortsatta lärlingsutbildningen för Louise.

Läs mer om kampanjen Rädda Hattmakaryrket och våra stödprodukter här